mattology

Läste precis att Fångarna på fortet återigen kommer att ta plats i tv-rutan. Dessutom gör Gunde Svan comeback som den energiske programledaren och Fader Forah kommer återta sitt torn för att ställa kluriga gåtor till de tävlande. Det känns som att vi är inne i en tid där allt ska vara nostalgiskt för att det ska fungera. I Hollywood görs remake på remake på gamla klassiska filmer, artister kör en himla massa covers och Robinson är återigen "hett" (anledningen till att jag lade hett innanför situationstecken är för att jag tycker att Robinson blev lite av en flopp).
Men den stora frågan är. Kommer tv4 att damma av fler av sina tittarsucceér. Kommer vi någonsin att få återse Hjalle & Heavy på rymmen, gömda i någon telefonkiosk? Nej, det kan ju bli svårt. För vart hittar man egentligen en telefonkiosk i dessa moderna tider?

Det är bra härligt att vara tillbaka i Göteborg. Ingen snö så långt ögat kan nå, strålande solsken och några tappra restauranger har precis plockat fram utemöblerna och öppnat uteserveringarna. Det börjar bli vår och jag har precis hängt undan vinterjackan. Men varje gång jag går utanför dörren så möts min näsan av en obeskrivlig stank. Det är doften av ruttet gräs som legat och "gonat" till sig under snötäcket. Och nu när sista snön töat bort och det har blivit plusgrader ute, så frodas verkligen denna arom. Men det gör mig inget. Det är doften av vår och ljusare tidare och det doftar "underbart"...

För att hantera stora förändringar i livet, blickar man gärna tillbaka och drömmer sig tillbaka till en tryggare och mindre bekymmerslös period i sitt liv. Så tack gode gud för youtube och spotify, dessa guldgruvor fyllda av nostalgi. I vanliga fall när jag står inför stora förändringar brukar jag lyssna på Blink eller kika igenom Killing gänget samlade verk. Men efter examen från Broby Grafiska gick jag faktiskt steget längre än högstadie & gymnasietiden. För när jag satt framför youtube och i vanlig ordning lyssnade igenom gamla Hassan och Deluxeklipp från P3, kom jag av en slump in på Björnes Magasin med Robert Gustavsson. Jag fylldes genast med en känsla av välbehag när Robert skivade upp en banan och Björne svarar smått skeptisk med "Vad roligt, men vad ska man ha det till?".

Tyvärr kunde jag inte bädda in detta fantastiska klipp, men jag ger er en länk till klippet. http://www.youtube.com/watch?v=YtGbh8qT94w

Tre år har nu gått sedan jag för första gången stegade in på Broby Grafiska för att påbörja min utbildning Grafisk medieproduktion. Tiden har verkligen gått lite för fort och nu sitter jag här i soffan med en examen i ryggen. I fredags så skildes jag från mina kära klasskamrater för att bege mig ut i verkligheten. Det känns väldigt skönt att det är över men det är också oerhört tungt att inte veta vad man ska göra nu på måndag och att det faktum att det kan ha varit sista gången som jag såg flera av mina kamrater. Men nu är det dags för Sune Maths Olof att torka tårarna, putsa upp de nyinköpta Fred Perry skorna som blivit allt för skitiga efter en hård examensvecka, ta sig i kragen, kamma håret och stryka skjortan för att bege sig ut i jobbsökandet. Världen here I come!

När man städar ur garderoben kan man hitta allt möjligt. Här var ett av mina många desperata försök till att finna min sanna identitet. Med häng, pösiga t-shirts och kepsen på sne måste det här vara ett skrik på hjälp.

Vartän jag vänder blicken är det furu. The kings have returned till självaste urskogen och hjärtat av Värmland för att utexamineras från Broby för att bege oss ut i verkligheten titulerade som grafisk designers. Vi har alltså hyrt en campingstuga i dansbandsmecka och sitter just nu och försöker kompensera med ett "par" öl för våra mediokra studenter. Men någonstans längs vägen har vi tyvärr förlorat vår sociala kompetens, vi har helt enkelt blivit för nördiga under vår tid här och sitter just nu med näsan framför varsin MacBook. Och trots att vi har en mysig stuga med fjällfeeling har våra konversationer flyttas från IRL till facebook. Vi knäpper något kort då och då för att snabbt lägga upp på fejjan, gilla och kommentera frenetiskt. Det dröjer väl inte länge förens vi sköter hela vårt sociala liv via facebook, twitter och bloggar. Vi kommer knappt behöva träffas för att bli ihop eller avsluta en relation. Det som inte finns med på facebook finns inte. Facebook är lag.

Jerry Seinfeld sa en gång till sin trogne vapendragare George Costanza att "tub is love". Med det menade han att om man är osäker på hur man känner kan man bedöma sina känslor utifrån om man skrubbar rent badkaret eller inte innan man får dambesök. Man vill alltså visa sin bästa sida genom sitt rena och fräscha hem. Lite samma känsla har jag inför hyresvärden (i detta fall hyresvärdinnan). Man vill ju visa att man verkligen sköter om lägenheten, så igår körde jag en ordentlig genomgång av lägenheten. Jag körde hela mitt "städ A-game". Det vill säga att jag dammtorkade, torkade spisplattor och diskbänk, plockade undan grejer som bara låg och skräpade, skakade mattorna, moppade, tände doftljus för att sprida en angenäm doft av vanilj (manligt) och sist men inte minst gjorde skinande rent i badrummet. Nu har ju inte jag något badkar, men toaletten måste väl ändå räknas med i "tub is love"? Och det faktum att hon ser bra ut har väl inget att göra med min storstädning?

Grattis ABBA (inte sill & kaviartillverkarn utan popgruppen) som idag invigdes i Rock n' Roll Hall of Fame. Välförtjänt!

Kan vem som helst verkligen bli stand-up komiker? Vad var det egentligen som fick Fadde att göra ett så drastiskt karriärbyte, från att slänga ut för fulla brats på Stureplan till att köra "stand-up"? Jag menar, kan det verkligen vara så att någon sagt "Du är ju för rolig Fadde, du borde hålla på med stand-up!" vilket i sin tur fått Fadde att tänka "Ja, varför inte?". Det känns som att den som sagt det till honom, sa det med en smått ironisk ton när Fadde förklarat för denne att han/hon var för full och tvungen att gå ett varv eller två innan han kunde släppa in denne på Spy Bar. Och när man väl tittar på Faddes oerhört krystade akt och svetten dryper från hans panna som om han pumpade järn på gymmet i Solna har man förhoppningen om att det ska vara så dåligt så att det blir roligt. Men när publiken till slut skrattar till lite smått nervöst av hur oerhört obekväma situationen är tycker man bara synd om Fadde och när kameramannen kommer in och flyttar in Fadde i strålkastarljuset mitt i "akten" stänger jag av filmen. Jag pallar inte mer.
Så skulle mitt jobbsökande vara förgäves kanske jag kan luta mig tillbaka på en karriär som stand-up komiker. Det verkar ju inte vara så svårt.

Om exakt två veckor är jag mer känd som arbetssökande nummer 107 342. Jag kommer stå där med byxorna nere och skägget i brevlådan och utan inkomst. Men det absolut värsta jag kan tänka mig med att bli arbetslös är nog att bli tvungen att flytta hem, inte för att jag inte tycker om min familj. Det är bara grejen med att flytta hem, för det är verkligen ett bevis på att man misslyckats. Därför har jag gjort upp en plan på att stanna en månad här i Göteborg för att enbart söka jobb. Skulle inte det lyckas så kanske det är dags att fundera på att återvända till Kilafors med svansen mellan benen.

Tänk vad lite solsken kan göra. Helt plötsligt har man tagit sig ur vintertristessen och medföljande deprissioner. Det är till och med så att när man ringer lite smått förbannad för att klaga på sitt undermåliga bredband att känslorna ebbar över. För där möts man av en fantastisk kvinna. Vi skojar lite fram och tillbaka och fnittrar lite smått förälskat tillsammans sedan följer jag hennes instruktioner som en marionettdocka. Mitt huvud målar upp bilden av den vackraste kvinnan på denna jord. Precis när jag ska skrika ut min kärleksförklaring till denna kvinna så är samtalet över. Jag startar om datorn för att se om det fungerade. Det gör det förstås inte. Men det gör inget, det är sol ute och jag har fortfarande henne i tankarna. Ebba, Ellen, Elsa eller vad hon nu hette?

Ikväll kommer en klasskamrat till Götet för att spendera lite tid med sin nya flamma och vi har bestämt träff för att mötas på stan och svepa ett par öl över ett parti biljard. Vi kommer med andra ord inte stöta på varandra på stan. (Haha stöta som i biljard kanske inte var så himla roligt ändå, när jag måste förklara den för mig själv... ursäkta mig, jag tar genast tillbaks den!) I vilket fall som helst så känns det som att ordet pardejt eller parmiddag kommer få en helt ny innebörd från och med ikväll, eftersom det är jag och min bromance Fille som ska träffa ett riktigt par. Är det så framtiden kommer att se ut? Att det kommer vara så att Bromances kommer att nästla sig in i "riktiga pars" parmiddagar och fredagsmys.

Efter en hård vecka (som kan bero på jetlagen jag fick av att resa till Hälsingland tur och retur), blev det en kort kväll med en riktig Göteborgsspecialité: räkmacka, vin och cocktails i Gothia Towers (Göteborgs svar på Twin towers, som för övrigt kommer att bli tripple towers). På vägen hem från trådbussen skymtade jag något som jag tyckte var en katt som korsade gatan. Jag som kanske är Sveriges mest vidskeplige 25-åring spottade i vanlig ordning över vänster axel (för att förhindra olyckan) och fortsatte gå i rask takt mot mitt hem, lite mer uppmärksam på min omgivning eftersom oturen kunde inträffa närsomhelst. Men när jag väl kommer lite närmare "katten" så upptäcker jag till min förvåning att det inte är en katt som är ute för att göra livet surt för mig utan en hare som är ute och skuttar längs med stadens gator på kvällskvisten. Å det var kanske tur det, för här sitter jag nu i hemmets lugna vrå, safe and sound (ta i trä).

Den här veckan har varit lite uppåner vänd. Jag var ju hemma i mitt kära Hälsingland i helgen och firade min 25:e födelsedag och när jag kom tillbaks till Götet så har jag inte riktigt hunnit/orkat (förmodligen det sista) tagit mig an mina vardagliga sysslor såsom disk, tvätt och matlagning. Men ikväll var jag i och för sig duktig och diskade undan det jag sparat på mig under veckans gång och sedan stuvade jag ihop makaroner och falukorv.
Men eftersom jag blev hemskt sen med att boka tvättstugan så har jag inte hunnit med att tvätta. Nu börjar det verkligen märkas i min garderob. Just nu kör jag igenom hela andrahandssorteringen av kalsonger och strumpor. Ni vet dom där som man gömt allra längst in i byrån, dem som saknar resår i midjan och har små hål överallt, men som man ändå inte riktigt kan släppa taget om eftersom dom fortfarande är såå sköna (eller om det är för att man har något bra minne av dem?). Nu börjar jag däremot bli lite orolig för att andrahandssorteringen ska ta slut. Det blir kanske texas så här i slutet av veckan.

Igår så förvandlades mitt annars så idylliska hem på Örngatan till en sunkig replokal i Rågsved. Anledningen till detta hoolabandoola var att jag fick besök av min käre bror, som skulle göra ett antagningsprov till en folkhögskola här i Göteborg. Jag kan tänka mig att grannarna höjde något på ögonbrynen när de möttes av tonerna av folkmusik i trapphuset.