mattology

Idag kallar jag mig för man. 25 år har nu gått sedan jag sattes på denna jord och igår dracks det gravöl till äran av min ungdom som blev lagd i graven. Men som en sista ungdomsrevolt resulterade min lätta salongsberusning i att jag slarvade bort mitt Visakort. Annars har det blivit en hel del persedlar som under årens lopp har fått fötter under mina krogbesök. Min specialité är att slarva bort vantar, det försvinner minst en vante per säsong.
Men jag hade en ofantligt trevlig kväll igår med mina kära vänner, nya bekantskaper, Engmans Kapell, Tuppen och Tranan. Men i skrivande stund sitter jag på tåget mot Göteborg och har ågren över det förlorade visakortet, samtidigt som min träkeps stränar åt ytterligare och mina tankar vandrar vidare till den där saftigt goda smörgåstårtan som bara ligger hemma i kylskåpet hos far. På måndag börjar mitt vuxna liv.

Imorgon lämnar jag Göteborg och far mot nordligare breddgrader för att sedan kunna återkomma till Göteborg som en man. Man skulle kunna tro att jag återvänder till Norrland för att göra något sorts slutligt mandomsprov, bli av med min svenndom eller genomföra en omskärelse, men så är inte fallet. Jag åker nämligen hem för att fira min 25:e vinter med släkt, vänner och smörgåstårta. Det vill säga om jag kommer hem? SJ har redan ställt in tåget jag skulle åka med från början och bokat in mig en timme tidigare. Det är där jag blir lite misstänksam, hur kan dom ställa in ett tåg, men fortfarande ge mig en resa fast en timme tidigare samma sträcka? Vad är det med det tåget som inte kan gå? En av livets stora mysterium...

Växthuseffekten vart tog du vägen?

Efter det att jag flyttat till storstaden har mina cineastiska upplevelser ökat drastiskt. Nyss hemkommen från The Wolfman faktiskt. Jag var där i god tid efter att tagit en rask promenad i snöyran och kunde lungt inhandla min popcornmiddag. Och lagomt tills det att trailarna hade rullat klart så var popcornen uppätna, perfekt tajming! Och tur var väl det, för redan innan första minuten gått så ryckte jag till rätt ordentligt när varulven tog mig på bar gärning för första gången. Efter en 20-30 minuter började det klia i benen och jag bytte frekvent ställning i stolen för att få det så bekvämt som möjligt. Under resten av filmen överraskades jag ett flertal gånger till och ryckte till. Men något annat bjöd inte riktigt Wolfman på, ganska så innehållslös och med rätt dåliga effekter och skådespelarinsatser (trots casten).
I de sista 10 minutrarna däremot, så hände något riktigt dramatiskt. Inte på vita duken utan i publiken. Helt plötsligt så var det en kille några rader framför mig och mitt sällskap som fick ett epeleptiskt anfall. Han bara satt där i sin stol och krampade medans kompisen bredvid honom skrek att någon skulle ringa 112. Flertalet av biobesökarna fattade tag i sina mobiltelefoner och ringde 112, medans filmen fortfarande rullade in på eftertexterna. Efter ett tag så "stormade" biopersonalen in och tände lyset i salongen. Vid det här laget så hade de väl fått kontakt med killen igen, men jag vet inte hur det gick för honom, men ambulansen var då på plats redan innan vi kommit ut ur biografen.

Idag är det som samtliga säkert redan vet, fettisdag. Det är alltså äntligen lagligt att smälla i sig ett par tre semlor (fastän man redan smygstartat med ett tiotal semlor) utan att få skuldkänslor. Jag vet inte hur ni tycker om att inta era temlor (gammalt ture sventon ordspråk), men min favorit är i varje fall hetväggen! Denna underbara bulle, tungt pudrad med florsocker, fylld med massor av ljuvlig grädde och fantastisk mandelmassa, badandes i varm mjölk. Fast en semla är ju alltid gott, hur man än väljer att njuta av den.
Årets hetaste trend i semelsverige är dock inte megasemlan som man skulle kunna tro. Nej, istället för att skapa en enorm semla som mättar direkt, har någon hälsofreak gått och skapat en semla i miniformat. Jag menar själva tanken med semlan är väl att den ska vara stor, fet och smeta grädde i hela ansiktet, for crying out loud, det heter ju fet-tisdag inte tänkapåfiguren-tisdag. Nej det här skulle aldrig Ture Sventon tillåta!

Gårdagens show Buddy Holly bjöd på en mängd pikanta detaljer. Först och främst så ledde Scandinaviums plysch och -skinnklädda säten nästan direkt till en outhärdlig träsmak, som osökt förde mina tankarna vidare till Kilafors och biografteatern. Och när Kjell Junior Wallmark aka Brolle Jr. äntrade scen med sitt stora vattenkammade hår så fördes återigen mina tankar till Kilafors och min vän Basse och hans rockabilly-orkester, Zeb & his dixie rebels.
Kan väl inte säga att det var något skådespeleri på någon hög nivå från ensemblen. Skulle nästintill vilja påstå att Kilafors amatörteaterförening hade kunnat göra ett bättre jobb. Men för de som gillar rock n' roll så var det stundtals en hejdundrande show.
Några som verkligen gillade rock n' roll var familjen White Trash som satt framför oss och spottade snus och luktade 2-taksolja. Under dialogerna satt pappa White Trash och svor elaka ramsor för att det inte var tillräckligt med rock n' roll, men när musiken väl drog igång igen så sken hans ansikte upp som ett litet barn i en godisaffär och när de körde La Bamba höll han verkligen på att gå i taket. När sedan showen närmade sitt slut och de körde the grande finale gick han verkligen in i extas. Han ställde sig upp och klappade (det han trodde var) takten och vrålade rock n' roll gång på gång. Sedan antar jag att han gick hem med sitt sällskap för att sätta sig i garaget med sin gode vän, pimpla 3,5:or, spela gamla grammofonskivor och vråla rock n' roll natten lång. Men det förtäljer inte historien. Kilafors all over again, fast i Göteborg.
Allt som allt så var det en riktigt trevlig kväll, med god mat, trevligt sällskap och en himla massa rock n' roll.

Nu när jag varit hemma och varit sjuk i dagarna två, har jag passat på och gjort en ordentlig storstädning. När man städar så är det väldigt viktigt att ha ett riktigt mean soundtrack så man verkligen kan släppa lös. Jag har haft mestadels Mustasch som dundrar i högtalarna. Sen när man går förbi spegeln med moppen i handen kan det hända att man rycks med i musiken och kör en och annan headbang som avslutas med en mäktig powerslide längs det nysvabbade golvet. Och när svetten dryper som mest efter en timmes städning så är det dags att duscha och göra rent i badrummet. För har man helkaklat badrum gäller det att utnyttja möjligheten att städa den från duschen. Man tar helt enkelt duschmunstycket och ger hela badrummet en rejäl dusch, sedan är det bara att torka upp det hela med en mopp. När man är klar så är man inte svettig och full i damm från städningen utan nyduschad och fräsch. Enjoy!

Så här när man är hemma och är sjuk så har man en massa tid att fördriva, vilket inte alltid är så lätt som det låter. För man kan ju inte göra speciellt ansträngande saker, utan det enda man har att göra är att ligga som ett kolli i soffan eller sängen och titta på teven. Jag tyckte det var ett ypperligt tillfälle att börja följa Mad Men idag. En mycket kritikerrosad serie om reklambranschen och eftersom jag själv är på väg in i den branschen så borde det vara en perfect match! Men efter jag sett 3 avsnitt så fattade jag fortfarande inte vad som var så bra med den, det hände ju aldrig något! Jag tänkte, kanske att jag missat något i dialogerna, kanske min engelska inte är så briljant som jag skulle vilja att den var. Jag var tvungen att ladda ner undertexter och kolla om det blev bättre med text, men efter två avsnitt med undertexter förstod jag fortfarande inte varför serien blivit så pass populär som den blivit, kanske är jag oförmögen att uppskatta dramaserier? Grey's skulle ju också vara så fantastisk? Men där hade jag bestämt mig innan att det var en skitserie, men jag ville ju så gärna gilla Mad Men, jag ville att den ska vara det mest fantastiska jag sett.
Help me ObiWan Kenobi you're my only hope!

Kan inte bli så mycket bättre :)

Tänk vad mycket tid man spenderar på facebook, bloggar, twitter och andra sociala medier ute på wida wilda webben. Jag tyckte jag kom på en rätt bra idé igår när jag i vanlig ordning skötte om mitt så kallade liv på nätet. Jag kanske skulle ta och skaffa mig en praktikant. Någon som kunde skriva min blogg, hålla kontakten med alla mina facebookvänner och skriva mina mejl. Och medans min praktikant sköter hela mitt internetbaserade liv, så kan jag vara där ute (IRL alltså) och "be living the dream".
Skulle du vilja möta nya utmaningar och prövningar varje dag? Har du fingrar som nästintill dansar över tangentbordet, kanske du skulle kunna tänka dig att sköta en "välbesökt" blogg och en facebook med över 300 kunder? Då kanske du är rätt man eller kvinna för jobbet!

Insökningarna ska vara inne senast 27/2 2010.

Nu har jag låtit skägget växa hejvilt ett tag och dammit, det känns bra. Det känns mycket bra. Det vill säga tills dom små skäggstråna börjar växa inåt och ge en fruktansvärd klåda följt av röd irriterad hud. Men just nu så är min kärlek till skäggstubben otroligt stor. Så här efter en vecka så har det gett mig en manligare haka och mer markerade kindben, vilket ger mig en lite "hunkigare" look, man skulle lätt kunna missta mig för en riktig karlakarl. Ja en sån där man som har hår på bröstet, en man som bär flanellskjortan som om den vore skräddarsydd, en man med ett par-tre kilo i övervikt, men som ändå ser vältränad med kläder på, en man som snart kommer att tappa allt hår. För det är väl så, ska man vara man fullt ut så måste håret bort, man måste köra en rakad skalle resten av sitt liv.
Funderar på om det kanske är dags att slå sig till ro med någon av det motsatta könet innan det är försent, innan kattöronen dragit ner allt hår från skallen till ryggen och ut genom öronen. 25-års kris: affirmative!

Såg reprisen av dom kallar oss artister med Amanda Jensen tidigare idag. Jag har faktiskt börjat gilla den tjejen alltså. Kanske inte som offentlig person, för ärligt talat så verkar hon rätt så dryg och high-maintenance av sig. Men jag tycker verkligen hon har skön röst, kör rätt svängiga låtar hon har verkligen bra smak den tjejen alltså, hon berättade hur hon kollat på Blues Brothers när hon var liten och hur hon bönade och bad sin kära mor att läsa vad dom sa.
Nu ska vi gå vidare bland svt's fantastiska arkiv och kolla vad Henrik, Erik och Lotta har kokat ihop för spännande i Landet Brunsås. Medans vi åtnjuter en hemlagad lasagne a la Matt.

Vet inte varför jag envisas med att gå ut på krogen längre. För det första är alltid för hög musik, så man inte kan konversera ordentligt utan måste go Petra Mede mode, vilket är jobbigt både för mig och den jag pratar med. Sedan förstår jag inte riktigt hur folk kan ragga på krogen? Det känns bara weird att gå fram till första bästa tjej och säga Hej, tycker du att den här trasan luktar kloroform? Funkar inte riktigt så. För det sista så röker och dricker man alldeles för mycket när man är ute på krogen, vilket ger en riktigt dålig dag efter, men det tänker man inte på när man står där med en bärs i handen och bolmar som en skorsten för att spela Allan inför någon söt tös som står med ryggen till eftersom du inte ens försökt pratat med henne.
Nej, enligt mig så skulle vi skrotat hela konceptet med krogen för längesen.

Aaah... Vaknade nyss från en underbar 40 minuters powernap och det har äntligen blivit dags för helg och den obligatoriska fredagsölen här. Som jag har väntat på den här fredan alltså. Inte för att jag har haft en tråkig vecka eller något. All though I like to say that I have kämpat rätt hårt på byrån alltså och kanske det är därför det är så skönt att höra ljudet av hur ölburken knäcks. Och efter det att jag dragit i mig ett par tre öl så hade jag tänkt att gå ut och svänga mina lurviga på någon av Avenyns alla uteställen (Matt the bratt går knappast någonstans utanför Avenyn).
Men innan jag får lite för många innanför västen så ska jag förstås duscha och göra mig fin inför kvällen. Bara ett problem nu: Håret. Det har växt till den längden då inget funkar. Man kan varken göra en snygg "morgonrufs" eller en klassisk snedbena. Det värsta av allt är att jag tycker inte ens att jag har långt hår. Det verkar som att jag är dömd till en kort frisyr med mina kattöron som vandrar högre och högre upp ju äldre jag blir, mitt kluriga hår som "burrar" (kan hända att jag hittat på ett ord nu) upp sig på sidorna så fort håret når den här medellängden jag har nu.
Det är nog dags att klippa sig och fixa ett jobb!

Nej, det här är ingen predrikan om att du ska använda säkerhetsbältet. Jag tänkte bara dela med mig av den här fantastiskt snygga reklamfilmen. Riktigt proffsig producerad och med en schysst idé bakom.

07.20 Väckarklockan ringer.
08.00 Jag knäpper av snoozen för sista gången och kliver halvvaken/naken in i duschen.
08.15 Riktigt snabb frukost innehållande yoghurt och müsli.
08.35 rushar ner för trappen och ut till busshållsplatsen.
08.38 anländer till busshållplatsen.
08.45 Bussen försenad 5 minuter (på grund av snö?!) och när den väl kommer, så håller den på att sladda in i mig. jag gör ett hopp in i närmsta snöhög.
08.46 Kliver på bussen och upptäcker att mitt busskort har gått ut. Jag tittar omkring mig och bestämmer mig för att tjuvåka till jobbet.
09.00 Framme på jobbet.
12.00 Lunch, pasta med fläskfile i pepparsås.
17.00 Efter 5 koppar kaffe, två möten och en massa slit, beger jag mig mot bussen igen.
17.10 Tjuvåker buss igen.
17.30 Går och köper busskort hos den snälla snälla damen i närlivsbutiken i Mölndal. Hon upptäcker att jag fortfarande är ungdom och fått betala för vuxen förra gången jag köpte busskort. Jag får en komplimang av henne att jag såg så ung och fin ut. Känns bra att jag tjuvåkte, blev en slags hämnd för att Västtrafik snuvat mig på 220 kr på två månadet.
18.00 Påbörjar "saneringen" av min lägenhet. Dammsuger, rengör toaletten och diskar.
18.40-ish? Slänger i mig en tallrik med yoghurt och müsli igen :/ Ingen bra middag.
19.20-ish? Är duktig och lagar mat. Imponerar på mig själv när jag gör hemmagjorda köttbullar. Jag unnar mig en whiskey medans jag donar.
19.50 Provsmakar. Riktigt nöjd, trots att de blev pyramidformade istället för runda. Fotar mina mästerverk för att visa er kära läsare.
20.15 Gör två matlådor.
20.30 Sätter mig framför datorn och ska föra över bilderna på köttbullarna. Inget händer.
20.40 Letar igenom hela internet efter en lösning på mitt problem. Finner inget så jag blir tvungen att ge upp.
21.15 Sätter mig och bloggar om min dag.
21.25 Publicerar mitt inlägg, utan bilderna.

Slutsats: Riktigt produktiv dag idag. Ett steg in i vuxenvärlden.

Det här med hushållssysslor alltså. Ibland så pallar man verkligen inte, utan vill bara sitta i soffan och jäsa framför datorn med tv'n påslagen. Idag kom jag hem och möttes av ett berg med disk som jag lyckats samlat på mig under helgen och gårdagen och vid sängen så ligger en hel del smutstvätt som bara väntar på att flyttas 1,5 meter till tvättkorgen. Men jag tittade inte så mycket utan gick genast till kylskåpet. Hittade två chorizo's som jag stekte lite lätt och sedan värmde jag två korvbröd i micron. Middagen klar på under 3 minuter.
Annars så brukar jag vara duktig på att laga mat, städa och plocka undan efter mig. Kan även detta bero på pojken i mig? Ett sista litet hopp om att någon (mamma? pappa?) ska komma och plocka upp efter mig och laga min mat. Men det kommer väl inte att hända.... Jag lämnar disken, matlagningen, dammsugningen och smutstvätten till imorgon, jag låter "vuxen"-Matt ta hand om det då. Mohahahaha!

Ikväll är det gaygalan på Circus i Stockholm, inte för att ers undertäcknade kommer att vara på plats eller har rätt läggning för ens att bli inbjuden. Men Petra Mede kommer att vara konfrancier i år igen och jag läste att hon redan hade börjat sminka sig för kvällen. Det verkar inte som att någon kanal kommer att sända galan och det är väl tur. Jag har så sjukt svårt för den kvinnan. För det första så är hon inte ett dugg rolig och för det andra så bara gapar och skriker hon. Riktigt jobbigt att lyssna på henne.
Men jag har upptäckt att SVT är bland det bästa som finns. Efter program som På Spåret, Landet Brunsås och Svenska dialektmysterier så ser jag fram emot premiären av Komedikväll direkt, lett av Kristian Luuk. Där vi tittare får välja vilken komediserie som ska sändas inom en snar framtid. Inte för att jag tror att det kommer komma fram ett nytt Nile City eller så, men det ska bli kul att titta på.

Nu har nedräkningen börjat, 27 dagar kvar tills jag fyller 25 och lämnar pojkstadiet bakom mig för att bli man. Men jag tror att den lille pojken i mig vill göra sig påmind en sista gång. Jag har nämligen fått en inåtvänd finne på den vänstra näsborren. Näsan har blivit så där snyggt rödflammande och finnen går inte att klämma, men så fort jag tar ett enda andetag eller snuddar nästippen så får jag utstå en fruktansvärd smärta. Men jag antar att jag måste bita ihop och ta det som en man, ett slags sista kraftprov på om jag får bli man eller inte.