mattology

Det sägs att man ska må bättre av träning.. Men när inträffar detta välbehag egentligen? Under självaste träningspasset så svettas man, andas tungt och känner ett allmänt obehag i hela kroppen. För att inte tala om dagarna som följer med obligatoriskt träningsvärk, en tyrannosaurus kroppshållning och en stor portion självömkan. När jag äter konfekt eller dylikt känner man ju ett välbehag redan från första början, som i och för sig sedan övergår i självömkan och magplågor. Men där känner man åtminstone ett omedelbar välbehag, men när kommer resultaten av träningen? En vecka, en månad eller ska jag verkligen behöva vänta längre än så..? Jag vill se resultat och jag vill se dem nu!

Återigen tänkte jag använda bloggen som någon sorts bikt/ventelering. Å nej, jag tänkte inte bekänna hur många kalorier som jag dragit i mig under helgen.. Trots att jag kanske borde. Men nej, nu tänkte jag beröra ett helt annat ämne. Ett ämne som jag i övriga fall inte har så mycket att bekänna om. Nämligen mitt tevetittande. Jag hade inte tänkt att yppa något om detta till någon, men nu måste jag få ut denna stora klump från mitt bröst. Jag har, tro det eller ej, börjat titta på Big Brother. Ett program som jag egentligen skyr som pesten. Men på något sätt så har det lyckats fångat mitt intresse och dragit mig ner i träsket. Kan det vara bristen på kvalitativ teveunderhållning efter det att På Spåret slutade som fått mig att sjunka så långt ner i tevetåblån? Kanske är det här ett rop på hjälp för mig eller ett sätt att hitta likasinnade så jag får dela och diskutera min last som jag dragit på mig.

Jag har väl aldrig varit särskilt intresserad av att idrotta, mina intressen har alltid bestått av lite mer latare karaktär. Å i ungdomens da'r var det väl inget större problem för mig. Då kunde jag dra i mig 1.5 liter cola och trycka i mig en hel påse sourcream onionchips på helgen utan att behöva anstränga mig särskilt mycket resten av veckan för att behålla samma siffror på vågen. Vid närmare eftertanke så rörde jag väl skapligt på mig back in the days. Jag hade ju trots allt lite badminton, lite fotboll, lite skidåkning och andra fysiska aktiviteter som jag utförde utöver skolidrotten..
Efter körkortet och när man inte längre kunde kalla sig för tonåring, ändrades spelreglerna dramatiskt. För varje snacks man tröck i sig var man tvungen att slå ett extra slag på mitsarna under box-passen på sporthallen, man blev tvungen att pressa fram en sista badmintonmatch.
Men det är det helt klart värt.. Huvudsaken är att man kan få unna sig något extra gott på helgerna. En fet ost, ett gott rötjut, en pizza som stilla avnjutes framför svt's På Spåret.

Var min tanke när jag lämnade skolan och de Värmländska skogarna bakom mig, med ett rykande färskt diplom i handen. Då hade jag inte en tanke på att man någon gång skulle bli tvungen att betala tillbaka hela kalaset. Å ju ivrigare man var att få sätta tänderna i arbete, bli en riktig knegare, gjorde så jag sakta men säkert glömde bort mina skulder. Här om veckan damp ett brev med CSN som avsändare ner i mitt brevinkast. Med svettiga händer öppnade jag kuvertet och läste rubriken.. "Nu är det dax att börja betala" Som om en benknäckare åt maffian själv skrivit rubriken. Så jag antar att det bara är att punga ut..

Jag kommer ihåg en tid. Inte allt för längesen. Då jag såg bra ut på bild. Missuppfatta mig inte, men när jag står framför spegeln i badrummet så kan jag ibland bländas av skönheten hos den något tysta men stilige mannen som är min reflektion. Men nu förtiden, när jag väl hamnar på bild, särskilt sådana som brukar dyka upp på det sociala nätverket facebook, verkar den stilige mannen från spegeln vara som bortblåst. Kvar är en liten, något knubbig man som utövar fula grimaser och annat trams (se bifogad bild).
Vad kan ha hänt med mina modeling-skills, eller tappar jag fullständigt kontrollen över min kropp så fort blixtarna börjar dundra runtikring mig? Skulle det kunna bero på att mina vänner var bättre fotografer förr, sådana som lyckas ta fram mina goda sidor.. Hur som helst, så ska jag nog hålla mig borta från blixtarna ett litet tag framöver. Tills jag börjar bli bra på bild igen.. Om..