mattology

Ursäkta förseningen. Men efter en massa stök och bök med vardagliga sysslor, husbyte, jobb och så vidare å så vidare, är jag återigen på plats bakom tangentbordet. Jag är nu Matt the Bratt, King of the castle, Lord of the domains. Jag har alltså lyckats klippt navelsträngen och flyttat ifrån pappa (hela 100 meter) till farmor och farfars gamla hus. Här kommer jag att bo under sommaren tills jag hittar mig något annat.
Trots det positiva med att bo själv i det här gigantiska huset, finns det en del nackdelar med att bo i ett hus. Vilket jag fick min beskärda del av idag innehållande flisning, krattning och gräsklippning. Därför tänkte jag skriva en lista över saker som jag måste fixa till mitt framtida hus och jag tänkte jag skulle fylla på den allteftersom jag kommer på fler saker.

1. Bergvärme - så jag slipper allt bök med flisning, ved och allt vad det heter.

2. Åkgräsklippare - om jag inte skaffar en konstgjord gräsmatta eller en trädgårdsmästare förstås.

3. Inga läskiga svart/vita fotografier på gammal släkt upphängda på väggarna. Vilket det finns en hel del av i det här gamla huset. Under den kategorin skulle jag också vilja slänga in gamla läskiga dockor.

4. Golvvärme - skall finnas precis överallt i mitt framtida hus.

Mitt vackra anlete håller på att förfalla. Acne har börjat intagit mitt ansikte och på min överläpp växer det hår. Acnen har jag en svag misstanke om att det är min Akilleshäl, Marabou chockladen som bär skulden till. För så fort det lanseras en ny smak (den här gången var det Polka) på Statoil så är jag bara tvungen att ha. Å som sagt, på min överläpp finner ni nu en "soon-to-be-Tom-Selleck-mustasch". Tanken var att jag skulle starta en insamling på mustaschkampen.se och försöka få mina rika societetsvänner att skänka sina slantar till Cancerfonden. Men tyvärr så har det inte blivit av, därför tänkte jag istället be er skänka era slantar till min gode vän Filliam i sin "mustasch"-kamp (http://www.cancerfonden.se/sv/mustaschkampen/Kampa/Insamlingar/?collection=2865). För med tanke på den usla "skägg"växt hans ansikte kan framkalla, kan han behöva all hjälp han kan få! Å skulle min gode vän Pete kunde skicka över mascaran han använde för att framhäva sin musch i fjolårets kamp till Fille så han kan göra sin musch synlig så vore det oerhört bra.

Idag hade vi celebert besök i Bollnäs. Aschberg och company gästade idag Bollnäs city för att prova på att dansa Hälsinge Hambo och min styvmor Nilla hade fått det ärofyllda uppdraget att lära Musse Hasselvall (känd från tv) dansa hambo. Ynglingarna Musse & Andreas vann en överlägsen seger över de helt taktlösa och kordinationsfattiga herrarna Aschberg och Fylking Sverige. Efter loppet skojades det om att det inte var Musse som förde utan att han blev "förförd" (haha, Nillas humor) av sin danspartner... Sedan blev jag faktiskt lite starstruck när grabbarna gick förbi och Nilla presenterade mig som "sin" grabb och både Aschberg och Musse vinkade till mej. Wow, två kändisar som vinkade till mej ba lixom..

Citat från Musse & Andreas blogg "Dagen började med hambo. Gunilla tog ett stadigt grepp och sen bar det av. En köttig kvinna att hålla sig fast i. Och för dom som inte förstår det så är det en komplimang. Tack Gunilla." - Musse Hasselvall

Och här kan ni kika på bilderna från idag och fortsätta följa deras resa från Ystad till Haparanda: http://blogg.aftonbladet.se/musseochandreas

Vissa saker glömmer man aldrig hur man gör, oavsett hur lång tid det än tar mellan gångerna man gör det. Som att cykla till exempel, har man väl lärt sig det så sitter det någonstans i bakhuvudet och det tills man inte längre kan röra sina lemmar. Å ska jag vara ärlig så trodde jag att köra bil tillhörde den kategorin. Men efter 5 månader med spårvagnar och kollektivtrafik hit och dit måste jag erkänna att jag blivit en snäppet sämre bilförare. För imorse när jag skulle till och parkera min bil, spanade jag i vanlig ordning in en ledig ruta och svängde in mot den. Tyvärr så är inte Toyotans svängradie den bästa och medan jag svängde kände jag att jag skulle bli tvungen att backa och ratta om. Jag börjar bromsa för att sedan lägga i backen och ratta om, men vad händer? Jag knuffar till bilen på parkeringsrutan bredvid min. Nervöst kollar jag runt omkring, men inte en själ som sett det hela infernot. Jag pustar ut lite och parkerar sedan bilen utan några fler missöden. Sedan kliver jag ut och kollar så klart om MIN bil klarat sig först, sedan kollar jag min parkeringsgranne, men inget.

Efter att ha lyckats acklimatiserat mig till det hårda och karga klimatet i storstan har Matt the Bratt blivit tvungen att lämna stekarelivet och staden på G bakom sig och återvänt till lilla Kilafors, Hälsingland och återigen behöva inta sitt gamla pojkrum hos pappa. Det känns ju inte riktigt som ett steg i rätt riktining. Jag menar det är ju inte direkt världens bästa raggningsreplik som man slänger ur sig på krogen eller i kön på ICA. Fast å andra sidan så har det faktiskt fört med sig något gott också. Jag har nämligen fått ett jobb. Ers undertecknade jobbar härmed på en flashig reklambyrå och kan stolt tituelera sig, Junior AD.