Familjen White Trash på Buddy Holly
Gårdagens show Buddy Holly bjöd på en mängd pikanta detaljer. Först och främst så ledde Scandinaviums plysch och -skinnklädda säten nästan direkt till en outhärdlig träsmak, som osökt förde mina tankarna vidare till Kilafors och biografteatern. Och när Kjell Junior Wallmark aka Brolle Jr. äntrade scen med sitt stora vattenkammade hår så fördes återigen mina tankar till Kilafors och min vän Basse och hans rockabilly-orkester, Zeb & his dixie rebels.
Kan väl inte säga att det var något skådespeleri på någon hög nivå från ensemblen. Skulle nästintill vilja påstå att Kilafors amatörteaterförening hade kunnat göra ett bättre jobb. Men för de som gillar rock n' roll så var det stundtals en hejdundrande show.
Några som verkligen gillade rock n' roll var familjen White Trash som satt framför oss och spottade snus och luktade 2-taksolja. Under dialogerna satt pappa White Trash och svor elaka ramsor för att det inte var tillräckligt med rock n' roll, men när musiken väl drog igång igen så sken hans ansikte upp som ett litet barn i en godisaffär och när de körde La Bamba höll han verkligen på att gå i taket. När sedan showen närmade sitt slut och de körde the grande finale gick han verkligen in i extas. Han ställde sig upp och klappade (det han trodde var) takten och vrålade rock n' roll gång på gång. Sedan antar jag att han gick hem med sitt sällskap för att sätta sig i garaget med sin gode vän, pimpla 3,5:or, spela gamla grammofonskivor och vråla rock n' roll natten lång. Men det förtäljer inte historien. Kilafors all over again, fast i Göteborg.
Allt som allt så var det en riktigt trevlig kväll, med god mat, trevligt sällskap och en himla massa rock n' roll.
Kan väl inte säga att det var något skådespeleri på någon hög nivå från ensemblen. Skulle nästintill vilja påstå att Kilafors amatörteaterförening hade kunnat göra ett bättre jobb. Men för de som gillar rock n' roll så var det stundtals en hejdundrande show.
Några som verkligen gillade rock n' roll var familjen White Trash som satt framför oss och spottade snus och luktade 2-taksolja. Under dialogerna satt pappa White Trash och svor elaka ramsor för att det inte var tillräckligt med rock n' roll, men när musiken väl drog igång igen så sken hans ansikte upp som ett litet barn i en godisaffär och när de körde La Bamba höll han verkligen på att gå i taket. När sedan showen närmade sitt slut och de körde the grande finale gick han verkligen in i extas. Han ställde sig upp och klappade (det han trodde var) takten och vrålade rock n' roll gång på gång. Sedan antar jag att han gick hem med sitt sällskap för att sätta sig i garaget med sin gode vän, pimpla 3,5:or, spela gamla grammofonskivor och vråla rock n' roll natten lång. Men det förtäljer inte historien. Kilafors all over again, fast i Göteborg.
Allt som allt så var det en riktigt trevlig kväll, med god mat, trevligt sällskap och en himla massa rock n' roll.
Kommentarer
Trackback
