mattology

Nu har jag låtit skägget växa hejvilt ett tag och dammit, det känns bra. Det känns mycket bra. Det vill säga tills dom små skäggstråna börjar växa inåt och ge en fruktansvärd klåda följt av röd irriterad hud. Men just nu så är min kärlek till skäggstubben otroligt stor. Så här efter en vecka så har det gett mig en manligare haka och mer markerade kindben, vilket ger mig en lite "hunkigare" look, man skulle lätt kunna missta mig för en riktig karlakarl. Ja en sån där man som har hår på bröstet, en man som bär flanellskjortan som om den vore skräddarsydd, en man med ett par-tre kilo i övervikt, men som ändå ser vältränad med kläder på, en man som snart kommer att tappa allt hår. För det är väl så, ska man vara man fullt ut så måste håret bort, man måste köra en rakad skalle resten av sitt liv.
Funderar på om det kanske är dags att slå sig till ro med någon av det motsatta könet innan det är försent, innan kattöronen dragit ner allt hår från skallen till ryggen och ut genom öronen. 25-års kris: affirmative!