Vilse i Go:teborg

Kom nyss hem får min jungfrufärd med bil i Go:teborg. Riktigt svettigt. Anledningen till att jag var ute och cruisade stadens gator var att min käre sambro ska ut och partaja med arbetskamraterna ikväll och jag blev the designated driver. Det började riktigt bra, för efter att jag släppt av min kamrat på angiven plats så skulle jag köra hem till min crib för att inta lite föda. Jag grappade tag i ratten och for fram genom stadens gator som värsta Colin McRay i en tuff BMW och helt plötsligt så var jag framme vid porten utanför mitt betonghem.

Men efter att jag fyllt på magen med lite "bränsle", (och häng med här nu för det är här problemen börjar) gav jag mig ut för att starta bilen. Jag sätter i den så kallade "nyckeln" och trycker på start engine knappen i denna moderna farkost. Ingenting. Jag prövar att göra om samma procedur, men det enda som händer är att radion slås på. Rix FM, just my luck! Efter att ha provat detta ett flertal gånger, så är jag tvungen att medge att jag inte är världens karlakarl som kan starta en bil utan blir tvungen att ringa efter bilens rätta ägare. Nu är motorn igång.
Sedan svänger jag lagomt kaxigt ut från parkeringen och ger mig återigen ut på stadens gator. Men till skillnad från Colin McRay så har inte jag någon kartläsare som säger åt mig vart jag ska svänga, men efter ett par U-svängar fram och tillbaka så är jag ute på den rätta motorvägen. Där råkar jag lägga mig i fel fil och åker åt helt fel håll. Återigen är jag tvungen att ringa på min käre vän och erkänna mitt nederlag. Vi håller i telefonkontakten till jag nästan står utanför dörren. Varför är jag alldeles oförmögen att hitta i stora städer? Jo, återigen så är det fars-arvet som spelar mig ett spratt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0